|
|
|
|
|
Info katarakter /
ögonsjukdomar från AK Finsk 2010
Här kommer beskrivningar av de
ögonsjukdomar som dykt upp på Finsk Lapphund genom åren. Det går även
att se antal diagnosticerade för varje sjukdom och AK:s rekommendation
vad gäller avel.
Siffrorna på antalet
diagnosticerade hundar gäller 1990-01-01- 2010-09-20
AK:s rekommendation:
Icke ärftlig katarakt helt ok för
avel men med eftertanke och utvärdering samt att man ser till så man ej
möter anlagen mot varandra.
Katarakt BP
Bakre polkatarakt är en variant av katarakt med typiskt utseende och läge i linsen och grumlingen sitter mitt i linsbarken, i den bakre polen. Denna katarakts strategiska placering i linsen gör att synen kan påverkas, i vissa fall mer påtagligt. Synskärpan försämras och hunden ser att något föll men inte vad och var. Förändringen upptäcks ofta vid ett till ett par års ålder men den kan dyka upp både tidigare och senare. Den tidigt debuterande varianten sprider sig mer och blir större än den sena. Eftersom arvsgången för bakre polkatarakt är okänd påverkas däremot inte aveln på syskonen. Det finns heller inte något hinder mot att avla vidare på föräldrarna eller på redan befintlig avkomma.. men med försiktighet och med eftertanke så man ej möter anlagen mot varandra. Fynd vid operation av hundar med total katarakt tyder också på att vissa av dem utvecklas från just en bakre polkatarakt.
AK:s rekommendation: Får endast användas
om specialist ögonlysare säger ok och att den är lindrig, samt bara
drabbad på ett öga . Föräldradjur och syskon kan användas i avel med
försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att man ser till så man
ej möter anlagen mot varandra.
Katarakt ÖP
I denna grupp finns alla katarakter som inte stämmer in på någon av de andra beskrivningarna. De allra flesta övriga partiella katarakter är harmlösa och utgör inget avelshinder. Men det förekommer även mer elakartade varianter och en del är förstadier till total katarakt. Andra är katarakter som man av erfarenhet vet kan komma att påverka synen och ha ärftliga inslag. En ögonlysare har utbildning att känna igen dessa varianter.
AK:s rekommendation: Kan gå i avel om
hunden i övrigt är värdefull, men används sparsamt och mot fri partner.
Användas i avel med försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att
man ser till så man ej möter anlagen mot varandra
Katarakt total
Ögats lins har till uppgift att bryta ljuset så att det uppstår en skarp bild på näthinnan. Om linsen är grumlig blir bilden suddig. En mycket liten katarakt påverkar inte synen medan en större och tätare katarakt kan göra en del av synfältet diffust. I sämsta fall är hela linsen grumlig (Total katarakt) och då kan ögat bara skilja mellan ljus och mörker. Den som har total katarakt i båda ögonen är funktionellt blind. Total katarakt är inte alltid ärftlig utan kan även vara förvärvad. Förvärvad katarakt kan nästan alltid skiljas från de ärftliga varianterna vid en ögonlysning. En vanlig orsak till förvärvad katarakt är t ex diabetes, det kan också vara en följdsjukdom till olika skador och inflammationer och som en utveckling av katarakt BP. (Är det en förvärvad katarakt framkommer det alltid i ögonlysningsresultatet med: icke ärftlig kat.)
AK:s rekommendation: En hund med katarakt
total ska inte användas i avel. Föräldrar och syskon är ok i avel men
bör användas med försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att man
ser till så man ej möter anlagen mot varandra.
Y-söms katarakt
Vissa katarakter är mycket små och de behöver därför inte påverka synförmågan. Det är inte bara en katarakts storlek som avgör effekten på synen utan även kataraktens läge i linsen. Denna katarakts placering i ögats optiska system är sådan att förlusten av synfältet inte blir så stor. Det gör att synen påverkas inte märkbart och man har heller inte sett att någon hund med främre y-sömskatarakt utvecklat total katarakt och förlorat synen som gammal. Främre y-sömskatarakt utgörs av en eller flera grumlingar i de främre delarna av ögats lins. Linsfibrerna möts normalt framtill i linsen i en nästan osynlig, y-formad struktur.
Det är i detta område som främre
y-sömskatarakt utvecklas.
Katarakten syns vid undersökning med spaltlampa
som en eller flera små pärlformade grumlingar. För hundar som ögonlyses
kontinuerligt är medeldebutåldern för denna katarakt ca 4 år. Men den
kan även uppträda hos både yngre och äldre hundar. Vid första tillfället
kan man se enstaka grumlingar och till sist kan linserna ha ett litet
”pärlband” av katarakter i främre linsbarken.
En ärftlig bakgrund misstänks för främre
y-sömskatarakt, arvsgången är däremot inte fastställd.
AK:s rekommendation: Ok för avel
men ska inte möta en partner med y-söm.
Föräldrar och syskon är
ok i avel och användas i avel med försiktighet, eftertanke och
utvärdering samt att man ser till så man ej möter anlagen mot varandra.
PRA
PRA (progressive retinal artrofi) är en ärftlig ögonsjukdom som förlöper med fortskridande förtvining av näthinnan. Termen PRA rymmer många olika ärftliga sjukdomar som alla ger likartade förändringar i näthinnan. Dessa förändringar kan upptäckas vid ögonlysning flera månader upp till flera år innan hunden visar tecken på nedsatt syn. De olika varinaterna av PRA skiljer sig åt genetiskt men ger samma yttre symptom. Först får hunden nedsatt syn i mörker, sedan följer nedsatt syn i dagsljus och med tiden blir hunden blind. I mer framskridet stadium av PRA kan man se ögonen lysa eller blänka med en onormal glans i skymning eller svag belysning. När hunden, ofta långt efter att diagnosen ställts vid ögonlysning, börjar få svårt att se även i rumsljus eller i dagsljus är näthinnorna kraftigt förtvinade. En hund med PRA som lever ett regelbundet liv i känd miljö kan dock röra sig helt obehindrat, åtminstone så länge den befinner sig just i sin kända miljö och inte distraheras. Synen försvinner långsamt och under flera år av gradvis avtagande syn lär sig hunden att lita till sin hörsel, sin känsel och luktsinne. Hundar har även en god känsla för riktningar, en ”inbyggd kompass” gör att de orienterar sig bra rumsligt. Numera så kan vi blodtesta hundarna för att veta om de är fria från PRA genen, bärare av genen eller bär på den sjuka genen. De sjuka hundarna får inte användas i avel och bärarna får endast paras med fria då sjukdomen är enkelt recessiv.
AK:s rekommendation: En
hund med PRA ska inte användas i avel. Otestad förälder och syskon får
enbart användas mot fritestad partner.
RD
Retinal dysplasi “RD”, är en rubbning i ögats näthinna som grundläggs under fosterlivet och tidiga valpåldern. Vanligen är symptomen på RD oförändrade under hela hundens liv. Tecken på RD kan dock dyka upp hos en hund som tidigare varit normal. Dysplasin kan även maskeras med tiden så att en hund som en gång haft förändringar senare bedöms vara normal.
Total retinal dysplasi (Total RD)
Näthinnan växer inte fast på sin normala plats
utan ligger och flyter i glaskroppen. Ögat är blint.
Geografisk retinal dysplasi (geografisk RD)
En stor och sammanhängande del av näthinnan ligger
lös på underlaget. Förändringen sitter alltid i en särskild del av
näthinnan. Denna del är viktig för det centrala synfältet, och den
geografiska dysplasin påverkar därför med största sannolikhet
synförmågan. Om geografisk RD bara finns i ena ögat kompenserar det
friska ögat för synbortfallet och hunden kan fungera relativt normalt
trots synskadan.
Multifokal retinal dysplasi (multifokal RD)
Flera, mindre omfattande ”maskformiga”
näthinneförändringar kan påvisas i det område som redan nämnts ovan. Vid
mikroskopisk undersökning av ett sådant öga ser man att näthinnan inte
är slät utan att de masklika förändringarna motsvaras av rörformiga
missbildningar.
AK:s rekommendation: Får
endast användas i avel om specialist ögonlysare säger ok. Föräldradjur
och syskon kan användas i avel med försiktighet, eftertanke och
utvärdering samt att man ser till så man ej möter anlagen mot varandra.
Multifokal RD och geografisk RD bör inte användas i avel.
Näthinneveck/lindrig RD
Hit hör symptom som liknar de
”maskformiga” förändringarna vid multifokal RD men de är antingen mycket
små, eller mycket få, eller också finns de på otypisk plats. Dessa
förändringar kan antingen bestå av rörformiga missbildningar, som vid
”äkta” dysplasi, eller av näthinneveck. Rör och veck är så lika att de
inte kan skiljas åt vid ögonlysning. Det är framför allt mängden
förändringar och även lokalisationen som avgör om diagnosen blir
multifokal RD eller näthinneveck.
AK:s rekommendation:
Näthinneveck får användas i avel men sparsam men som säkerhet ta kontakt
med ögonspecialist för avelsråd
Multifokal RD och
geografisk RD bör inte användas i avel.
PHTVL/PHPV
PHTVL/PHPV kallas ibland till
vardags “bokstavssjukan”. I lindriga fall (grad 1 och 2) ses fläckar
eller sjok av vävnad mot mitten av linsens baksida.
Från och med grad 2 finns även grumlingar,
katarakt i linsen eller så kommer sådan att utvecklas med tiden. Rester
av blodkärl, utbuktningar på eller ursparningar i linsen och onormalt
liten och tjock lins ses i de högre mer allvarliga graderna.
Sedan problemet uppmärksammades hos framförallt
Dobermann och man avstår från att avla på hundar med allvarliga
förändringar har antalet drabbade djur minskat och riktigt allvarliga
förändringar har blivit sällsynta.
AK:s rekommendation: Ok för avel och
sparsamt men möt inte partner med samma diagnos eller andra katarakter/
risker
Som säkerhet ta kontakt med
ögonspecialist för avelsråd
PPM
Med persisterande pupillmembran “PPM” menas en förändring där ett nätverk av blodkärl som under fosterlivet omger främre delen av den blivande linsen inte avvecklas på normalt sätt. PPM på iris är vanliga och normala i många raser upp till ca sex månaders ålder. Ofta ses de som små vävnadstrådar på iris främre yta. Dessa kan antingen sluta fritt som stumpar i främre ögonkammaren eller mest vanligt gå från en punkt på irisytan till en annan (PPM iris-iris). PPM kan också sträcka sig mellan iris och hornhinnans insida (PPM iris-hornhinna) eller mellan iris och linsens framsida (PPM iris-lins) De senare två fallen motsvaras inte av någon fas under ögats normala utveckling. PPM till hornhinna eller lins anses därför vara mer allvarliga. Alla varianterna av PPM kan markeras som lindriga eller kraftiga på ett ögonlysningsprotokoll. En hund med kraftig PPM eller med PPM som berör hornhinna eller lins bör betraktas som mindre lämplig i avel.
AK:s rekommendation: PPM lindig Ok för
avel men möt inte partner med samma diagnos.
En hund med kraftig PPM eller med
PPM som berör hornhinna eller lins används ej i avel.
Glaukom
Hos hundar med glaukom brukar diagnosen sällan ställas förrän sjukdomen är långt framskriden. Hunden har mycket ont och är passiv och nedstämd. Det sjuka ögat är större än det friska och på ögonvitan syns tjocka, ringlande blodkärl. Trycket i ögat är ofta dubbelt så högt som normalt. Hornhinnan är dimmig, pupillen har slutat att reagera på ljus och hunden är blind. Snabb och resolut behandling är nödvändig för att få synen tillbaka. Vissa glaukom har ärftliga inslag. De orsakas av inbyggda fel i ögat som inte kan påvisas vid en vanlig klinisk undersökning. Sjukdomen ligger latent och hunden kan vara helt symptomfri tills sjukdomen plötsligt utvecklas vid vuxen ålder. Två vanliga typer är missbildning av pekinatligament och för trång avflödesvinkel.
Pektinatligamentdysplasi
. Hos fostret består pektinatligamentet av ett ubrutet vävnadsband.
Sent i fosterlivet och under den tidiga valptiden bryts ligamentet
normalt upp i fibrer och mellanrum så att det ser ut som ett galler. Om
fibrerna är onormala ställer man diagnosen pektinatligamentsdysplasi,
förkortat PLD. I ett lindrigt fall är en del fibrer onormalt korta och
tjocka och mer eller mindre sammanväxta medan de flesta fibrerna är
normala. I ett riktigt allvarligt fall finns i stället för
gallermönstret en nästan obruten vävnad med enstaka avflödeshål. De
hundar som utvecklar glaukom har ofta mycket omfattande PLD.
Trångvinkelglaukom uppstår när
utrymmet mellan hornhinnan och iris av olika skäl blir trängre än
normalt.
Öppenvinkelglaukom är den typ av
glaukom som oftast drabbar människor, och är mer sällsynt hos hund Den
kan ha ett förrädiskt och smygande förlopp. Utan att man ser alla
symptom kan trycket i ögonen stiga till tre gånger det normala med
kortsiktigt bibehållen synförmåga. Dessa hundar blir blinda om de inte
behandlas.
Sekundärt galukomär en följd av att
någon annan process skapar oreda inuti ögat. Ex på sådana händelser är
blödning i ögat, linsluxation och inflammation i regnbågshinnan.
AK:s rekommendation: Hund med glakom får ej
användas i avel. Föräldradjur och syskon kan användas i avel med
försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att man ser till så man ej
möter anlagen mot varandra.
Retinopati
Retinopati betyder näthinnesjukdom. PRA är en retinopati som fått eget namn därför att den ger typiska symptom och är ärftlig.
Övriga retinopatier är en blandad grupp som
innehåller mycket som är okänt.
Vissa är ofarliga, andra kan vara förstadier
till PRA.
(En del är sannolikt ärftliga, andra icke
ärftliga. )
AK:s rekommendation: Den som är sannolikt ej
ärftlig är ev ok för avel.
Får endast användas i avel om specialist
ögonlysare säger ok.
Föräldradjur och syskon kan användas i avel med
försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att man ser till så man ej
möter anlagen mot varandra.
Corneadystrofi
Inlagring av fettkristaller (ofta kolesterol) i form av en gråvit grumling i hornhinnan, ofta på båda ögonen.
Påverkar knappast synen och kan ibland
försvinna spontant.
Vissa raser har högre frekvens av
corneadystrofi, därför finns en sannolikt ärftlig komponent.
AK:s rekommendation: Får endast användas
i avel om specialist ögonlysare säger ok. Föräldradjur och syskon kan
användas i avel med försiktighet, eftertanke och utvärdering samt att
man ser till så man ej möter anlagen mot varandra.
Källa:
Berit Wallin Håkansson är
veterinär, ögonspecialist med särskilt inriktning på de ärftliga
ögonsjukdomarna. Hon arbetar vid Regiondjursjukhuset Strömsholm.
Lennart Garmer specialist
Albano Djursjukhus.
Marie Granar, ögonspecialist
,chefsveterinär på Falu djursjukhus
|
